Business-Jules
Jag ska på käkkonferens. Det är inte så fräsigt som man kan tro.
Första gången jag skulle på käkkonferens var innan hela min käftcirkus drog igång. Jag såg framför mig ett avlångt bord med massa stolar, högst upp i någon New York-skyskrapa. Lyxigt mineralvatten på bordet, en stor projektorduk och män i kostym från alla världens hörn.
En av de där männen, förslagsvis från Kina, skulle knäppa händerna, böja sig fram över bordet, sucka lite och titta mig i ögonen.
- Jaha, JULIA. Om det nu verkligen är vad du heter. Du är här för att göra affärer med oss.
Typ den bilden hade jag i huvudet. Istället går den här konferensen ut på att man ligger i tandläkarstolen, det kommer in ett par läkare som tittar i munnen och hummar, sen går dem, man får betala 300 spänn och gå hem.
Totalt blåst på mineralvattens-konfekten.
Tvåårsjubileum
Favoritbilden <3
13 månader sen
mig och min käft idag.
Vill börja med att jag är så sjuuukt nöjd att jag gjorde detta. Det
förändrade mitt liv, om man ska vara lite emo. Inte bara på det sättet
att de råkade såga upp i hjärnan, vilket har lett till att jag inte kan sluta
dreggla och konstant säger könsord, utan också positivt.
Jag har fortfarande lite känselbortfall på sidorna om hakan, bara
centimeterstora ytor. Trycker man där så ilar det i tanköttet, wierdo. Tror
nerverna super på jobbet om man ska göra en jämförelse. Absolut inget
jag tänker på förutom när jag står och klämmer finnar, typ.
Minns när jag fortfarande hade hela hakan utan känsel, när den var
som en stor död köttklump. Jag var så himla glad och tänkte att det
gör ingenting om det alltid kommer att kännas såhär, lyckan över fina
tänder var större. Och känselbortfall låter värre än vad det är, man
tänker inte på det förutom när man petar just där.
Här kommer mina före- och efterbilder. Och snälla,
onanera inte till dem.
FÖRE:
EFTER:
Nyopererad, pigg och freeesh:
Ett halvår senare:
Frågor på det?
Svar på fråga
kategori jada jada jada.
Hur som helst, frågan var om jag tyckte att mitt ansikte hade
förändrats något utseendemässigt.
Mina kompisar (när jag skriver kompisar menar jag mina chattpolare
från kamrat.se) säger att jag ser lite annorlunda ut. Har fått mer haka
(obviously) och tydligare drag (eller så har jag blivit så jävla gammal
att jag håller på att förmultna av rynkor och dom säger "tydligare drag"
istället för "sliten kärring", jag vet inte).
Och så kan jag ju le utan att se ut som ett miffo. Det är trevligt.
Jag har fått mina före- och efterbilder på hur jag såg ut. Tyvärr
måste jag gifta mig först innan ni får se dem, de är så fruktansvärt
ovackra att risken finns att jag aldrig får ligga mer om jag lägger upp
dem. Och jag skulle vilja ligga några gånger till i mitt liv, så ja, det
får som sagt var vänta.
Mitt nya leende
Oh happy day
freakin' dag till med tandställning, på onsdag morgon åker
den ut!!!
(PS. Söker någon som är sugen på att bleka tänderna. Jag
ska till ett ställe i Uppsala där det endast kostar 2000:- per
person om man är två stycken. Så hör av dig till mig om du
vill fixa vita gaddar!)
Svar på fråga
Jag har haft tandställning förut. Fick räls när jag var
15 som jag hade i 1,5 år. Så mina tänder var redan
fixade, det enda som skulle fixas nu var att jag skulle
bita ihop bra efter operationen. Och det gör jag! Så har
väl haft lite tur med, att allt har gått så bra.
Ingen är lyckligare än jag just nu!
Jag ska ta bort tandställningen den 9:e februari!
Var ironisk i inlägget under, trodde aldrig att det skulle
gå så fort!
29 dagar kvar, är så galet glad! :')
Återbesök imorrn
Till käkkirurgen för att kika hur det står till med käften.
Och jag hoppas. Jag hoppas så fruktansvärt, enormt
innerligt att farbror doktorn kommer att säga "Fan vad
perfekt allt ser ut, rycker ut tandställningen bums, hej
hej never come back!".
För det är inte kul att vara 21 och ha tandställning.
Lider är väl att ta i, men det är inte långt ifrån hur
jag känner det.
Såhär ser skiten ut:
Jag är jättenöjd med resultatet efter operationen,
men man kommer inte kunna vara helt lycklig
förän skrotet är väck.
Nedan följer två gamla bilder på hur jag såg ut
förut;
Hakan satt liksom för långt bak.
Visst är det skillnad?
Dinnertime
Är så jävla glad att jag kan äta normal mat igen.
Sex veckor sedan op, time flies!
Dagens facelook
Tror jag håller på att få tillbaka känseln i underläppen,
pirrar och sticks lite då och då.
Hakan däremot är det helt dött i. Skitäckligt, känns som
att peta på en degklump. Pliis come back!
Och jag lovar att såfort tandställningen
ryker ska jag sluta se så sur ut.
Tre veckors-bild
sen operationen. Tre veckor sen jag mådde så uselt,
var helt igensvullen och knappt orkade gå på toaletten.
Såhär ser jag ut idag:
Fortfarande lite svullen, men inte mycket alls.
Dock jävligt öm. Inte så konstigt kanske,
käkbenet är ju inte läkt på långa vägar.
Hittade en bild som mamma tagit, några dagar efter jag
kommit hem från sjukan.
Var glad över att jag kunde dricka ur en
vanlig mugg där och slapp bebispipmugg! ^^
KLAD!
Dom tyckte det såg jättefint ut alltihopa, bet ihop
perfekt och såren såg fina ut, så dom tog bort stygnen
(kändes knappt, hade läst om att det skulle göra
såå ooont).
Tandläkaren sa att hon trodde att tandställningen skulle
ryka inom max ett halvår.
FATTA!!! Till sommaren kommer jag vara fin! Iiiih.
Lycka.
Saker jag längtar efter att få göra
Eller sidorna, eller upp och ner och bak och fram.
Efter två veckor av ryggsovande är jag tämligen less.
2. Smacka i mig en påse cheezballz
En, minst tio givetvis! Gimme gimme gimme!
Fick tipset igår att doppa cheezballz i läsk och sedan suga
i mig sen upplösta bollen, men såå desperat är jag inte... än.
3. Peela ansiktet
Har gjort ett tappert försök, men när man inte har känsel
i halva känns det bara konstigt. Får vara pizzaface ett tag till.
4. Jäspa & nysa
Bara släppa loss och låta det komma.
5. Tugga
Ge mig era segaste köttbitar, winegum, cykelhjul, inget är
omöjligt! Här ska tuggas och malas i all evinnerlighet.
Edit: Glömde nästan det viktigaste av allt...
6. Le
Aldrig behöva sätta en hand för munnen eller tänka på att
hålla ihop läpparna. Här ska SKRATTAS! Längtar.
Dagens facelook
Det börjar ta sig! Blåsorna är nästan borta,
och svullnaden är inte alls farlig längre...
Viktnedgång
49,8 kg. Med stora kläder.
Vill man bli smal snabbt ska man ju definitivt köra på
min flytande diet, haha! 3,5 kg på 10 dagar. Fan, såhär
lite har jag inte vägt sen sjuan.
Återbesök
gummisnoddar från över- till underkäke för att fixera
bettet rätt. Thanks, nu pratar jag ännu sämre... Sjuk-
skriven året ut, känns mycket bra faktiskt.
Tänderna har redan flytta sig. Nu kan jag bita ihop!
Och det känns galet overkligt att jag faktiskt biter
ihop med framtänderna!!!! Förr satt framtänderna i
underkäken liksom en centimeter längre bak upp i
gommen.
Jag är så himla glad att jag har gjort det här. Det kommer
bli så bra. Även om det har varit jobbigt, är det inte alls så
jobbigt som jag hade föreställt mig det.
SATSA om ni också står inför samma val!
Dagens facelook
(Och nej. Jag hämtade inte inspiration från en
halvdöd grävling till den här posen.)
Läpparna börjar återfå sin normala (minimala) storlek
igen. Det är bara blåsorna i mungiporna kvar som ser
lite nasty ut. Är senapsgul på sidorna men det fick jag
inte med på bilden. Nedanstående bild är tagen för en
vecka sen, jämför man så ser man ju klart att det har
hänt mycket.
Kan ju numera stänga munnen. Yeiy!
Något jag inte har vågat göra sen operationen är att
jäspa. När man tänker att man inte får jäspa, så jäspar
man ännu mer. Och det är jobbigt att häva varenda en.
Men så igår var jag lite full i fan så då tänkte jag att
jädrar i mig, nu ska jag släppa på tyglarna och låta den
bövlarns jäspen förlösas!
KNAK. Sa det.
Jag lägger ner, jäspmuskeln. Won't fuck with you again.
Kämpar på
Musklerna på vänsta sidan krånglar, krampar då och då,
som om dom vill gapa. Känns som att man sätter in en kniv
i käken och vrider om. Inte skönt, med andra ord.
Gör ont bara att svälja. Kollade på Heartbreak Hotel igår,
fail. Kunde inte hålla mig för skratt och fan vad ont jag fick.
Slutade att jag låg och grinade. Grina har jag gjort mycket.
Kroppen har liksom inte ork att vara normal. Prysket har
verkligen fått sig en smäll, känner mig depprimerad av att
vara så här orkeslös.
Uttrycket "ett ansikte endast en mor kan älska" passar bra
just nu.
Igår fick jag i mig purjo- och potatissoppa, en smoothie,
ett glas blåbärssoppa och en halv proteindrink. Framsteg.
Nu ska jag klara det här.
Läget idag, fredag
Ska försöka sammanfatta min upplevelse lite.
Jag hade föreställt mig mycket mera smärta.
Smärtan för min del har inte varit farlig alls.
Det som har varit jobbigast är att jag har absolut noll
energi. Får inte i mig speciellt mycket mat, vilket gör att
jag knappt orkar titta på tv. Har gått ner nästan tre kilo
sen i måndags. Att skriva de här inläggen har fan tagit
flera timmar, hjärnan går på halvfart efter alla tabletter.
Svullnaden är jobbig. Gör ont att försöka borsta framtänderna,
och jag undviker att se mig själv i spegeln. Svårt att prata,
kan inte öppna eller stänga munnen mer än ett par millimeter.
Annars tycker jag att det har varit en okej upplevelse. Läkaren
sa dessutom att han inte hade sett några nerver när de cuttade
upp mig, så förmodligen kommer jag få tillbaka all känsel, lycka!
Just nu känner jag inte så mycket av underläppen, men tur är väl
det så svullen som den är...
Haha, fick en chock när mamma hämtade ut receptet på
sånna där måltidsersättningsdrycker från apoteket. Tre
jävla lådor, och då tog hon bara ut hälften. Har ätit EN idag.
Sen ett glas nyponsoppa. Känner mig inte speciellt hungrig,
men det kommer väl...