Att abortera ett foster
Datum: 2014-07-20 Tid: 00:19:00
Det kom upp en diskussion på min fejja ikväll om abort, att man var emot detta. Vilket fick mig att sätta kaffet (eller snusen, har ej lärt mig uppskatta vuxensaft än).
Jag tycker abort är en jsjälvklar möjlighet för kvinnor. Hon kan bestämma över sin egen kropp, sin egen sexualitet och sitt eget liv. Skiter det sig med skyddet (som det gör ibland, hey, man är väl bara mänsklig) och man inte vill ha barn just nu finns möjligheten att ta bort det befruktade ägget i magen och fortsätta med sitt vanliga liv. Ingen kvinna ska bli tvingad till att bära på ett barn och föda det om hon inte vill.
Och så gillar jag inte hur det moraliseras om omständigheterna till varför man gör en abort. Har kvinnan blivit våldtagen eller är sjuk är det tydligen okej att ta bort fostret enligt vissa, men om hon har slarvat med kondom får hon faan stå sitt kast. Hora-Madonna-bilden av kvinnan, återigen... Alla som gör abort har en anledning. Ingen gör det för skojs skull.
Ingen använder abort som preventivmedel. Jag har aldrig gjort en abort men jag har varit med på flertalet aborter när jag haft praktik. Och det är ju ingen lättvindig process som man ba gör istället för att använda kondom. Det är smärtor och blödningar, gör man en sen abort genomgår man värkarbete. Vill även tillägga att de som gör sena aborter inte är många, och det förekommer oftast en väldigt god anledning (ex. grav missbildning på fostret, svår social situation med funktionshinder hos mamman etc.).
Kvinnor ska ha det totala ansvaret, skuldbeläggas och vara moderliga även om de inte själva vill det. Hade det varit män som varit gravida hade diskssionen aldrig ägt rum, det är jag övertygad om.
Kommentarer
Postat av: Elin Brunlöf
En klok kille sa till mig att han trodde att det skulle finnas drop-in-aborter ifall det var män som blev gravida. Så att man bara kunde ta en sväng förbi där över lunchen och få problemet överstökat. Men när det är kvinnan som är huvudrollen så blir det lite bökigare uppenbarligen...
Jag gjorde själv en abort ifjol. Det värsta jag upplevt i hela mitt liv, kan jag lova. Och inte då på grund av att det var en "psykisk smärta" och att jag som kvinna bär på naturliga moderskänslor och yada-yada, utan nu snackar vi fysisk smärta. Det där barnet var aldrig mitt och det fanns inga känslor what-so-ever och jag vägrar att bli inbillad att tycka så för att samhället säger att jag ska skämmas eller ångra mig.
Svar:
Julia
Trackback
