Rules by Jules

Okej, snuskigt tuff gårdag. Ställde klockan på 04.10.
Infann mig vid Tilly kvart i fem, gjorde i ordning mina fem
hästar som skulle in till Valla. Lastade på alla tio pållar,
vilket tog sin tid p.g.a min häst Korall inte riktigt ville följa med.

Åkte strax efter sex, jag och Christine sov likt avlivade illrar
tills vi var framme. Av, av med alla hästar och miljonkilos-
packningen. Sela på hästar, sela av hästar, sela på hästar,
duscha hästar, sela av hästar, sela på hästar och så vidare...

Plötsligt var klockan halv två och vi var klara för dagen. Gick
upp till Travernan och käkade. Jag lassar upp ett berg med
pannkakor & kilovis med grädde, möts av Erik (som har något
emot mitt frossande): 'Vad i helvete!'. Vi käkar som om vi aldrig
sett mat förut, och avslutar med en påse godis + kexchoklad.
Mätta som fan fortsätter vi att slava.

Lassar på alla hästpållar igen, alla förbannade vagnar och den
fittigt tunga packningen. Klockan tre, efter ett okänt antal svordomar
från anonym personal och anonym krånglande häst är vi iväg därifrån,
bye bye Solvalla. Jag skämtar att 'vi kanske skulle hoppa in på Donken,
hehe...'.

Suget vaknar till liv i Christines och Julias arma flickkropppar, och snart
står jag i kön inne på McDonald's, Big Mac & Co for me and cheeseburgare
PLUS nuggets till Christine (som både åt pannkakor och fisk inne på Valla!!!).
Snart spräcker vi 100kg-sträcket!

Klockan fem är vi klara i stallet, lite svettigare, lite tröttare. Men hoppet om att Mr
X skulle dyka upp höll mig vid liv! När jag kommer hem får jag sms där det typ
står 'Hinner inte komma, blir så sent, måste hinna se Sveriges värsta bilförare.'
Jag skickar typ 'Så du vill hellre så på tv? :(' Han: 'Vi kan väl vara på lördag?'.
Mitt tålamod tar slut, den jobbiga dagen visar sig i fysisk och psykisk utmattning
och jag är en millimeter från att sula mobilen i väggen. Börjar skrika/snyfta hysteriskt
(är fullproppad med hormoner!) och tänker att det är så synd om Julia.

Vad händer då? Jo, det plingar på dörren, en trashig jag öppnar, och där står Mr X
som har lurat mig hela tiden!! Jag får en sån chock att jag smäller igen dörren igen :)
Vi hade mys, trots att jag somnade typ en timme senare.

Mycket text och ingen bild, fyfy Julia!
Såfort jag får min dator ska jag bli en bra bloggare, I promise.
Försökte faktiskt ta lite bilder på mr X igår men han gömde sig bara. Bloggförstörare.