Rules by Jules

Happ. Då var det klart. Kom hem igår med taxi. Tänkte
försöka berätta så detaljerat som möjligt, så jag börjar väl från början.

Måndag 05.15

Går upp. Hoppar in i duschen och skrubbar noga överallt. Tar ut min tung-
piercing (väx inte igen!). Kollar igenom packningen en sista gång och åker
sedan ner till mamma. 06.15 åker vi tillsammans in till Uppsala. Konstigt nog
inte så nervös. Operation planerad kl. 08.00.

Kommer fram till plastikavdelningen 79B på Ackis vid sju. Blir visad till mitt
rum och får sexiga kläder, trosor i stl. X-large...



Sedan kommer två sjuksköterskor. Får ta bort mitt nagellack som jag inte
tänkt på. Den ena sätter en infart (heter det så, sån man får medicin igenom?)
i ena armen, misslyckas givetvis och får göra om det. Börjar bli spänd, och då
känns allt så mycket ondare. Får en liten spruta i magen som svider som fan!
Dom ger mig Panodil och en flytande vätska (lugnande) som jag ska svälja,
uuuuh vilken tid det tog att få ner den.

Börjar känna mig ganska lugn av medicinen. Sköterskorna rullar ut mig från
avdelningen och mot hissen. Rullar in på käkkirurgen, mamma frågar om hon
får följa med in i operationssalen när jag somnar och det får hon. Skönt.

Får hoppa upp på operationsbordet. Var inte alls kallt och sterilt som jag trodde
det skulle vara, utan jag låg jävligt bra och mjukt haha... Fick något värmetäcke
över benen. Kände mig trött.

Kom in massa läkare och sedan är minnet svagt. Kommer ihåg att jag fick en
mask över ansiktet och sen är det borta.

Uppvak (ingen aning om tid)

Minns att jag blir väckt i operationssalen, men är så borta så jag slumrar nog
om. Blir körd till en annan avdelning, där jag inte riktigt har koll på vad som
hände. Minns bara att jag låg och blundade och tänkte att "jag trodde att det
skulle vara så mycket värre, det här är ju helt okej".

Fick kalla grejer runt ansiktet mot svullnaden och lite morfin. Runt ett-tiden tror
jag dom rullade upp mig till 79B igen.

Vaga minnen från hela den dagen, var så trött. Låg mest och slumrade. Men
mådde i alla fall bra! Hade väntat mig en smärta utav det grövsta slaget, men
hade knappt ont, det spännde bara i läpparna. Var jättehungrig men fick inte
äta. Fick tillslut ett glas saft och det var HEAVEN. Guuud vad gott det var. Då
och då kom sköterskor och spolade rent magen genom slangen i näsan för att
få bort blod, men hade inte så mycket tydligen.

Fruktansvärt tacksam över att jag inte mådde illa! Hade läst skräckhistorier
om spyor och illamående, men ingenting jag märkte av. Snurrade lite när
jag gick på toa första gången bara.

Jonas kom och hälsade på mot kvällen. Jag var pigg och pratade på. Fick en
Britney-parfym och blev gladis. Han passade på att fota;



Mot kvällen var jag inte så kaxig längre. Slangen i nästan/halsen gjorde
att jag blev snorig, fick svårt att svälja och fick lite panikkänsla över det.
Halvsatt större delar av natten, ingen vidare sömn.

Tisdag, dag två



Läkarna sa att min svullnad inte var så stor. Då undrar jag; hur
sjutton ser en patient ut som de betecknar mycket svullen??

Fortfarande ingen jättesmärta, skönt. Men vid det här laget var den tidigare
hungern som bortblåst och det enda jag ville var att få ut den jävla slangen.
Runt ett på eftermiddagen gick dom med på det. Skitäcklig känsla när den
drogs ut, men sen alltså, fyfan så fruktansvärt skönt! Kände mig som en ny
människa efter det.



Gick så mycket enklare att äta utan slangen. Kosten bestod utav nyponsoppa,
fil och juice. Aptiten lös med sin frånvaro dock, så fick väl ner max hälften av
flaskorna. Tog en dusch själv, bra skönt.

Efter besök av familjen sov jag nonstop från 21.00-05.30! Galet skönt.

Onsdag

Dom börjar prata om att jag ska åka hem. Blir lite nervös, var så himla trött.
Fick gå ner till käkkirurgen den dagen för att dom skulle kolla på tänderna. När
jag sätter mig i stolen kommer tårarna. Att dom skulle pilla där jag har som
ondast i samband med att jag knappt hade ätit något blev för mycket, ingen
energi till att vara stark.



Sov jättedåligt, ont i ryggen och allmänt hängig. Fick lite morfin. Smärtan helt
okej, det var läpparna som var värst.

Torsdag

Kände mig ganska bra. Åt hyffsat, satt och tittade på tv, gick omkring lite.
Blåmärkena börjar komma runt kinderna. Läkarna tyckte jag kunde åka hem,
så jag fick åka sjuktaxi. Kände mig rädd hemma, tänk om jag skulle få jätteont,
tänk om jag inte kunde sova osv. Men det gick bra. Skönt att sova i en egen säng
(eller egen, bor hos mamma och pappa för tillfället så jag kan få den hjälp som
behövs). Förstår mig inte på folk som säger att dom inte gillar sjukhus, whats up
med det?! Trycka på en knapp så fort man behöver något, trevliga sköterskor
kommer på en gång. Bättre än hotell...