Rules by Jules

Från ett skumt nummer. Efter lite google-research fick jag reda på att det är ifrån Krister i Finland vars främsta hobby är att skicka felstavade mess till random nummer och hoppas på att någon svarar och vill prata.





HAR ALDRIG TIDIGARE KÄNNT MIG SÅ UTVALD!!!!!!!1111

Vår käre vän (nja, man ska väl inte överdriva. En helt okej vän. Eller vän var väl att ta i. En varelse rättare sagt) Simon, also called Temon the Demon, fyllde 20 bast förra veckan.



Sophie med present och tårta.



Vad han fick? En lösfitta och ett kort med zöta häztar.





Blir nästan rörd, så vackra ord.

I somras begav jag mig till Gävle för utgång med mina kusiner på Heartbreak. Lyckades bli så brutalt klappfull att en uteliggare uppväxt på T-röd skulle ha ansetts som en redig och sund person i jämförelse. Jag tappade bort mina kusiner, och det jag mindes dagen efter var att det var så lite folk ute. När jag sa det till Therese höll hon inte med, utan sa tvärtemot att det var ju ganska mycket folk ute igår.

På Heartbreak finns det ett litet minidansgolv högst upp där alla 40-taggare hänger och dom spelar gamla schlagerdängor. Jag hade parkerat min röv däruppe hela kvällen, och inte fattat att själva nattklubben för de som fortfarande hade egna tänder kvar var på nedervåningen.

MEN.

Det blondaste priset går ändå till min gode vän Emil som spelade memory på sin praktik. Bör tilläggas att han hade praktik på ett demensboende.

Spela memory mot personer med minnesskador, det är ta mig bövelen det bästa jag någonsin hört.

Torka din häst? Vaaad menas?

Rädda min nattsömn och ge mig ett svar, kära du.

Fredric: Vad lat du är.
Jag: Kalla mig vad som helst, men inte lat.
Fredric: Böghora.
Jag: Tack.

Infann sig i mitt huvud på lördagmorgonen.

Vaknar upp av att jag ligger på soffan i Fredrics rum. Hade lagt mig där, med anledningen av att "det var för kallt i sängen" (cirkus 1 m från soffan).

Går på toaletten. Kan inte sitta upp. Håller mig i väggarna för att inte ramla av toalettstolen. Då upptäcker jag det. (Varning för äckel, är du kräsmagad så sluta läs).














































Redo? Då kör vi.

Jag har en tampong inne. Som jag satte in runt åtta-snåret på förfesten kvällen innan. Det är någon form utav Stockholms blodbad över hela mig och jag kryper (notera, kryper) in i duschen. Kan inte stå upp, huvudet spränger och snurrar värre än tekopparna på Grönan. Det är något fel på mig, såhär dåligt kan man bara inte må tänker jag. Nu kommer jag dö. Ramlar och slår huvudet i kaklet, med mens över hela kroppen. Låter som ett värdigt slut.

Lyckas i alla fall duscha klart, och kravlar mig in till Freddans rum igen. Kvider om hur dåligt jag mår och att det måste vara något fel.

Det är då det går upp ett ljus.

Tampongsjukan. TAMPONGSJUKAN! Det är ju klart som fa-aan att jag har fått det där Toxic Shock Syndrome som det alltid står feta varningstexter om på tampongpaketen men som man aldrig läser.

Jag har haft en tampong inne i över 12 timmar, klart som korvspad att skiten har ruttnat inne i mig, jag har fått blodförgiftning och tampongsjukan har infekterat min hjärna och jag kommer dö.

Tvingade Freddan att googla tampongsjukan och det visade sig att inte ett enda symtom stämde. Sakta men säkert började det gå upp för mig att jag inte hade något minne från gårdagen förutom att jag sänkt en vinare, två cider och två shots. Det kanske möjligtvis hade något med saken att göra.

En spya och en ipren senare mådde jag bättre.

Dax att förtälja historian om hur det kom sig att jag började hänga med Fredric.

Det började med en förfest den 18:e februari.

Jag: Men kan du sluta kasta iväg min ögonmask?
Fredric: Du behöver den inte.

Jag har börjat mellanrumstandborsta mina tänder varje dag.

Precis som jag varje dag rengör min hörapparat och tar mina blodförtunnande mediciner. Och betalar avgiften till PRO varje kvartal.

Min oansvariga fuck-you-jag-skiter-i-mitt-liv-och-politik-och-Icabonusar-och-sånt-
och-definitivt-karies-ungdom har därmed nått det där point of no return-stadiet.

Tycker det är roligt att lyssna på när min pappa ringer. Ja alltså, jag är inte född i en grotta. Kanske inte roligt som att åka bergochdalbana, se någon ramla eller när ett barn gråter. Lustigt kanske är ett bättre beskrivande ord. När han ringer till typ Telia eller vad det nu kan vara, presenterar han sig som "Ja hejsan, Kent från Alunda här". JAHA, Kent från ALUNDA! När du sa Kent så tänkte jag, hmm vem bövelen kan det vara, men när du nämnde metropolen Alunda så förstår jag ju precis vilken Kent det är."

En annan grej som är precis lika onödig är när man råkar fisa tillsammans med andra människor. När man liksom försöker dölja den där fisen med att göra ljud som ska likna en prutt, typ skrapa lite med foten mot golvet eller göra små hostningar. Det enda man möjligtvis lyckas med är att få folk att tro att man har tics.