Rules by Jules

Infann sig i mitt huvud på lördagmorgonen.

Vaknar upp av att jag ligger på soffan i Fredrics rum. Hade lagt mig där, med anledningen av att "det var för kallt i sängen" (cirkus 1 m från soffan).

Går på toaletten. Kan inte sitta upp. Håller mig i väggarna för att inte ramla av toalettstolen. Då upptäcker jag det. (Varning för äckel, är du kräsmagad så sluta läs).














































Redo? Då kör vi.

Jag har en tampong inne. Som jag satte in runt åtta-snåret på förfesten kvällen innan. Det är någon form utav Stockholms blodbad över hela mig och jag kryper (notera, kryper) in i duschen. Kan inte stå upp, huvudet spränger och snurrar värre än tekopparna på Grönan. Det är något fel på mig, såhär dåligt kan man bara inte må tänker jag. Nu kommer jag dö. Ramlar och slår huvudet i kaklet, med mens över hela kroppen. Låter som ett värdigt slut.

Lyckas i alla fall duscha klart, och kravlar mig in till Freddans rum igen. Kvider om hur dåligt jag mår och att det måste vara något fel.

Det är då det går upp ett ljus.

Tampongsjukan. TAMPONGSJUKAN! Det är ju klart som fa-aan att jag har fått det där Toxic Shock Syndrome som det alltid står feta varningstexter om på tampongpaketen men som man aldrig läser.

Jag har haft en tampong inne i över 12 timmar, klart som korvspad att skiten har ruttnat inne i mig, jag har fått blodförgiftning och tampongsjukan har infekterat min hjärna och jag kommer dö.

Tvingade Freddan att googla tampongsjukan och det visade sig att inte ett enda symtom stämde. Sakta men säkert började det gå upp för mig att jag inte hade något minne från gårdagen förutom att jag sänkt en vinare, två cider och två shots. Det kanske möjligtvis hade något med saken att göra.

En spya och en ipren senare mådde jag bättre.