Rules by Jules

Jag har alltid varit väldigt fixerad vid mitt utseende - och är det än idag (mah gad, använder förmodligen mer smink än Avatar-skådisarna gjorde vid inspelningen). Bara det att jag på senare tid börjat reflektera över det mer. Varför rakar jag benen, varför känner jag mig enormt obekväm de dagar jag inte sminkat mig, varför lägger jag upp den här bilden på mig själv på facebook?

Jag spyr på dravlet om att man sminkar sig eller förstorar läpparna för sin egeeeeeen skull.

Saker man gör för sin egen skull:
- Lägger en filt om sig när man fryser
- Äter mat
- Klia sig i röven när det kliar

Saker man inte gör för sin egen skull:
- Skär upp bröstmusklerna och proppar in ett plastinlägg
- Rakar murran
- Fixar håret innan man går ut

Man gör detta för att man själv mår bra av det, ja - men varför? Det är ju gött att känna sig snygg, inget snack om saken. Men aldrig att det är för ens egen skull. Allt vi gör utseendemässigt är för att behaga andra. I helvete att man skulle ta och fettsuga sig för "sin egen skull" om man lyckades överleva jordens undergång och var den enda människan kvar. "Ja nä, jag är helt själv här nu och kommer aldrig träffa en levande varelse igen förutom möjligtvis någon skalbagge eller vilket djur det nu var som skulle kunna överleva jordens undergång, men fan vad gött det skulle vara med platt mage alltså!"

Nu ska jag gå och tvätta ansiktet. Är ju trevligt att motverka finnar. Man ser ju inte så jävla fresh ut i finnar, så det är för er skull jag gör det. Annars är finnar rätt mysiga, tycker jag. Man har liksom alltid något att pilla på. Som en liten hobby. Om man tröttnat på sudoku.

Nattinatt.