Rules by Jules

Skulle köpa trosor, kom hem med en ny telefon.

"Woops".

 

1) någon lägger upp en bild på ett fult barn på Facebook
och folk kommenterar "Söööt!".

2) någon som skulle kunna vara en deltagare i Biggest Loser
framför dig i McDonald's-kön får frågan "Vill du ha plusmeny?"
och han svarar "Ja".

Men det var lite gnälligt må jag säga.

De skulle komma till Sverige i slutet av december och känna
av JUUUUUUULSTRESSEN, aaaah!!!

Då skulle dom få smaka på riktig ångest.

Grundar det på att meddelandena är lite svårtydda där på slutet.




Min vän som skrev dem vill dock vara anonym.

Såhär såg jag ut:

Fick önskemål om att skriva ett inlägg om hur jag det står till med
mig och min käft idag.

Vill börja med att jag är så sjuuukt nöjd att jag gjorde detta. Det
förändrade mitt liv, om man ska vara lite emo. Inte bara på det sättet
att de råkade såga upp i hjärnan, vilket har lett till att jag inte kan sluta
dreggla och konstant säger könsord, utan också positivt.

Jag har fortfarande lite känselbortfall på sidorna om hakan, bara
centimeterstora ytor. Trycker man där så ilar det i tanköttet, wierdo. Tror
nerverna super på jobbet om man ska göra en jämförelse. Absolut inget
jag tänker på förutom när jag står och klämmer finnar, typ.

Minns när jag fortfarande hade hela hakan utan känsel, när den var
som en stor död köttklump. Jag var så himla glad och tänkte att det
gör ingenting om det alltid kommer att kännas såhär, lyckan över fina
tänder var större. Och känselbortfall låter värre än vad det är, man
tänker inte på det förutom när man petar just där.

Här kommer mina före- och efterbilder. Och snälla,
onanera inte till dem.

FÖRE:




EFTER:



Nyopererad, pigg och freeesh:



Ett halvår senare:




Frågor på det?

Pluggade på ÖG med mina partners in crime.

Efter två timmar gav vi fan i det. Gick ner på stan och shoppade
istället. Och inte julklappar, bara egogrejer. Passade på att kolla
snett på folk som har det sämre för att göra denna dag komplett.

Life's good.

Skulle man ju kunna tro var DVD-boxen "Ögonblick vi minns från
Antikrundan", men nej.

Har, med min studentbudget, köpt en behå från Calvin Klein för
nästan 400 spänn.

Det är som att en uteliggare skulle sätta ner foten och säga att
"Nej, nu fan får det vara nog", slänga den slitna Coop-påsen som
han bär sina enda ägodelar ciggtändaren och en flaska Explorer i,
åka till Stureplan och köpa en Gucci-väska. Sedan kan han sitta där
på sin parkbänk, inte en enda slant har han kvar, ingen vän, ingen
mat, men med en jävligt fräsig it-väska.



Hur, huuuur, ska jag nu någonsin kunna använda mina
uttänjda HM-behåar efter detta?

DÅ hände det.

Min älskvärda mamma-plutt kom och sa det magiska orden "Du kan
få den av mig". Jag blev sjukt glad. Sa att när jag är färdigutbildad
sjuksköterska ska jag minsann köpa en fräsig behå till henne också.

(Hah! Det kan hon glömma. Lättlurade våp...)

April april!

Det visade sig att det var Stora porplåsterdagen idag, aaaaahh helt crazy!!!

Då denna dag är lika viktig för mig som Fettisdagen, körde jag loss hårt i badrummet.

 

Hur brukar ni fira denna stora dag, kära bloggläsare?

 

Bakat idag jag. Vet inte om det framgår av bilden, men dom är sjukt stora.

SJUUUUUUUKT stora. Mah gaad.

 

Jag: Hatar du mig?
Mamma: Ja. Nästa fråga.

Inget festande fram till mikrobiologitentan den 15:e.

Känns som en evighet. Har i princip varit ute varje vecka hela detta år,
och nu känns det träigt att sitta hemma EN helg.

Men, vad är en bal på slottet...