Fan, jag saknar det här lite grann...

Om det finns någon som fortfarande går in här, så kan jag hänvisa till min instagram där jag är duktigt aktiv, heter rulesbyjules.

Chrille: Du luktar fan anus i munnen. Vill du ha ett tuggummi?

True löv.

Det är så otroligt ointressant. Man fattar liksom att det var supermega coolt/äckligt/märkligt i ditt huvud MEN DET VAR JU INTE PÅ RIKTIGT så det spelar liksom ingen roll för oss andra.

Chrille: Åh gud vad gott du luktar!

Jag: Åh tack! :D:D

Chrille: Du luktar typ Clerasil, sån där ansiktsregöring.

 

Men VAD I HELVETE. Här hade jag spayat på mig min nya body spray från Victoria's sectret samt min nya parfym från Paco Rabanne, och vad får man för det? Killen uppskattar MER min jävla acnehudkräm.

 

Lite ironiskt att mitt förra inlägg handlade om att jag inte äter längre till detta; igår gjorde jag en sån riktig jävla håll käften-mat. Min enda lediga dag i veckan, samt att jag och killen jag har ett "förhållande" ihop med (på Facebook) ville fira lite. Det blev helstekt oxfilé som fick vara länge i ugnen på 125 grader tills innertemperaturen var 58 grader. Till det käkade vi nudlar och sweet chili. Hehehehe. Nej. Vi gjorde en rödvinssås på vitlök, scharlotten, morot, kalvfond, soja, vinäger och... rött vin. En bearnaise blev det också. Samt chevré- och potatispuré.

 

Jag tog tyvärr ingen bild på underverket men det såg ut ungefär såhär:

 

 

Idag är jag ledig och ska därför försöka göra upp någon slags plan på mat jag ska äta och handla framöver.

Alltså, det känns ju så fruktansvärt störigt att jag hade bättre hy när jag var tonåring än nu när jag är 24 år och 359 dagar gammal.

 

Jag är så jävla finnig och pormaskig. Att dra ett finger över min hy känns som att köra näven genom en pizza. Flottigt och full av oregano. Jag använder de mest täckande foundationerna i fleeeera lager. BB cream och mineralfoundation är liksom ett hån åt hela min existens.

Nä om man ska gå och klämma några näsvingeinkräktare.

 

L8R bitches.

Alltså får jag hänga min gigantiska väska på styret. När jag då svänger lite så medför detta att väskan åker in lite i hjulet = risken för att ramla och dö ökar markant. SAMT att detta framkallar ett läte likt att jag släpper väder. Detta har gjort att när jag ibland cyklar förbi eller möter fotgängare så låter det som att jag fiser. Detta leder till att jag medvetet försöker svänga hastigt fram och tillbaka med styret igen för att de liksom ska fatta att det är väskan som låter och inte min röv som talar.

Men det funkar ALDRIG att framkalla en ny "låtsasfis" utan istället tror folk att man är lätt retarderad allternativt full relaterat till att man vinglar som ett jävla tard.

Mina alternativ : Bli påkörd, dö, bli känd som den fisande cyklisten eller cykeltardet.

Angående mitt tidigare inlägg, kan jag komplettera med att jag borde egentligen vara tacksam för jag bor så jävla bra just nu. Jag bor mitt i Luthagen (Uppsalas stekigaste stadsdel) i en stor 2:a som jag och min roomie hyr i andra hand. Det är egentligen en 4:a, men två rum är möblerade sen tidigare och vi använder dom inte. Lägenhetsägaren har ärvt lägenheten och bor själv utomlands. Vi får bo här hur länge vi vill.

 

Att få ett stadigt andrahandskontrakt i Uppsala är ungefär lika enkelt som att ba köpa en trisslott, få skrapa i tv och vinna 700.000 i månaden i 5 miljoner år. Så jag är brutalt tacksam. Det bor dessutom inga barn i vårt hus och det är väldigt lugnt. Däremot en creepy helvit katt som ibland när man öppnar dörren klockan sex på morgonen sitter och stirrar ondskefullt mot en i trapphuset så att man skiter ner sig och får gå in igen och byta underkläder. Men det kan en stå ut med.

 

Jag har btw sökt till barnmorskeprogrammet! Jag hoppas så in i helvetes jävla hårt att jag lyckas komma in. Jag har 15 extra högskolepoäng just nu. Jag vet en som har lyckats komma in i sista sekund i Uppsala pga avhopp på 7,5 hp, så det FINNS en chans. Dessutom har förlossningen inte så bra rykte nu efter sommarens kriser med personal så jag hoppas att det avskräcker någon att söka.

 

Jag trivs riktigt bra på mitt nuvarande jobb. Men jag vill ändå satsa mot min dröm. Saknar förlossningen som fan. Jag vill bli barnmorska för att jag älskar ansvaret och människokontakten som är vid förlossningar. Älskar pulsen som stiger när det händer saker. Dessutom älskar jag äckel och kladd. För sånt är det mycket av. Det är däremot enormt LITE kärlek, gulligull och puttinutt som jag tror många har en föreställning om vid förlossningar. Det är blod, fortervatten, bajs, svett, skrik och tårar. När allt är över drar ju liksom barnmorskan till nästa patient. Men det gillar jag. Är inte så intresserad av barnen i sig, utan av kvinnan. Jag vill i framtiden kunna vara med och påverka kvinnors sexualitet med genuskunskap och feminismperspektiv på något vis.

 

Så håll tummarna för mig nu i vinter så lovar jag att bli en kick ass barnmorska som kommer att ifrågasätta automatiskt p-pillerutskrivande för all framtid ;)

 

Det som ej förändrats:
Jag tycker fortfarande ord som könsböld är ruskigt skojsigt. Jag spyr fortfarande varje gång jag är full. Jag dricker läsk till frukost. Jag garvar stenhårt åt prutt- och bajshistorier.

 

Det som förändrats:
Det är inte lika viktigt om vad folk tycker om en längre. Utseendet är ganska oviktigt. Jag är säkrare på mig själv och tycker att jag själv är typ världens bästa person.

 

Den markanta skillnaden att befinna sig i denna ålder är att fyllebilder och selfies på facebook har bytts ut mot bilder på folks avkommor. Bäbisar. Det är en sju jävla babyboom på min fejja sen ett par år tillbaka. Nu lyfter man knappt på dubbelhakan längre när en ny ultraljudsbild och därmed gravidtillkännagivande statusuppdateras på FB, som en gjorde i början.

 

Jag kommer i och för sig från en liten ort, där det är mer vanligt att föröka sig tidigt. I en större stad är det snudd på omöjligt att bli dräktig, relaterat till de jävla lägenhetspriserna. Om jag ska köpa en tvåa/trea behöver jag lånelöfte på 1,5 miljon samt ungefär 300 000 på mitt konto till handpenning. Vilket gör att jag kommer kunna köpa min första egna bostad ungefär 2066. Då jag förmodligen är tämligen ofertil och kanske även skapligt död.

 

Jag försöker spara så mycket jag kan just nu, för att kanske en dag få ihop till en handpenning. Det är dock svårt att kombinera det hårda sparandet med rösten i mitt huvud som säger åt mig att "du har jobbat och slitit så jävla hårt på sjukhuset denna månad så nu får du för faan unna dig något fint. Och glöm inte att du ändå kanske dör imorgon". Denna månad har jag unnat mig en Marc Jacobs-klocka och en jacka för 3000 pix så nu måste jag för bövelen ta mig i kragen och inte unna mig något annat än en påse satsumas om jag någon gång ska ha råd att bosätta mig i typ Slavsta.

I förrgår tog jag mitt sista p-piller ever. Jag tål verkligen inte hormoner, jag har försökt fram och tillbaka sen jag var 16 år med alla möjliga olika sorter. Intalat mig att biverkningarna kanske inte kommer den här gången.

 

Men precis samma helvetesskap varje gång! Lättirriterad, deppig, dryg att umgås med, torra slemhinnor, minskat knullsug = fantastiska förutsättningar för att klara av olika relationer.

 

Härmed lovar jag att aldrig mer stoppa ett hormonpreparat i min kropp igen! Har inte bestämt mig om jag ska stoppa in en kopparspiral än. Är sjukligt rädd för ingreppet, samt att det överlag känns fel att låta ens livmoder bli våldtagen av en tång. Kanske om jag kan få den insatt i narkos.

 

Annars får jag la skaffa barn eftersom jag är emot abort :))))

 

 

Det kom upp en diskussion på min fejja ikväll om abort, att man var emot detta. Vilket fick mig att sätta kaffet (eller snusen, har ej lärt mig uppskatta vuxensaft än).

 

Jag tycker abort är en jsjälvklar möjlighet för kvinnor. Hon kan bestämma över sin egen kropp, sin egen sexualitet och sitt eget liv. Skiter det sig med skyddet (som det gör ibland, hey, man är väl bara mänsklig) och man inte vill ha barn just nu finns möjligheten att ta bort det befruktade ägget i magen och fortsätta med sitt vanliga liv. Ingen kvinna ska bli tvingad till att bära på ett barn och föda det om hon inte vill.

 

Och så gillar jag inte hur det moraliseras om omständigheterna till varför man gör en abort. Har kvinnan blivit våldtagen eller är sjuk är det tydligen okej att ta bort fostret enligt vissa, men om hon har slarvat med kondom får hon faan stå sitt kast. Hora-Madonna-bilden av kvinnan, återigen... Alla som gör abort har en anledning. Ingen gör det för skojs skull.

 

Ingen använder abort som preventivmedel. Jag har aldrig gjort en abort men jag har varit med på flertalet aborter när jag haft praktik. Och det är ju ingen lättvindig process som man ba gör istället för att använda kondom. Det är smärtor och blödningar, gör man en sen abort genomgår man värkarbete. Vill även tillägga att de som gör sena aborter inte är många, och det förekommer oftast en väldigt god anledning (ex. grav missbildning på fostret, svår social situation med funktionshinder hos mamman etc.).

 

Kvinnor ska ha det totala ansvaret, skuldbeläggas och vara moderliga även om de inte själva vill det. Hade det varit män som varit gravida hade diskssionen aldrig ägt rum, det är jag övertygad om. 

Jag börjar bli lite sugen på att återuppliva den här gamla rishögen till blogg igen, ett halvår sedan sist. Jag vet typ inte hur man gör längre dock. Vad fan ska jag skriva? Ska jag vara seriös och skriva om mitt lilla enformiga liv? Eller fortsätta på samma spår som tidigare? Kommer jag få mer än 2 följare?

 

Jag kan väl dra en liten summering om vad som hänt sen sist.

 

Jag har jobbat ett halvår som sjuksköterska på KAVA. Som syrra där jobbar man i team med en undersköterska och ansvarar för vården av 5-9 patienter (beror på om det är sommar, helg, varddag, överbeläggningar...). Har man blivit knivhuggen, fått en blindtarmsinflammation, tarmvred och liknande där operation kan bli nödvändigt hamnar man på vår avdelning. Börjar äntligen bli varm i kläderna och tycker att det känns kul att gå till jobbet, jämfört med i börjar när en enbart kände ångest för att man var kass. Har världens grymmaste kollegor och vi har kul på jobbet.

 

Att jobba 100% på en akutavdelning gör att jag känner mig rätt sliten och att jag åldrats runt 10 år på detta halvår. Att jobba ett kvällspass, komma hem 22.30 för att sedan gå upp 05.45 får en att sakna the glory days på universitetet när man ba kunde gö VA FAN MAN VILLE. Har dessutom pluggat kurser vid sidan om, 50% närmare bestämt, för att komma in på barnmorskeutbildningen framöver. Vilket var slitigt, nu till hösten blir det enbart 25%, kursen Missbruk & beroende. 

 

MEN om 15 dagar går jag på tre veckors välbehövlig semesteeeeeeeer. Två av dem ska spenderas i Kroatien på ön Hvar med mina wifeys Anna & Soffan. Känner mig lite anti Kroatien men alla säger ju att det ska va så fint så VI FÅR LA SE.

 

Okej, nu har jag skrivit ett satans töntigt boring inlägg iaf. Framsteg. Får vi se vad jag gör med detta framöver.